2010/01/22

Frön rött till vitt


Då jag alltid varit en stark anhängare av röda viner, så slår det mig allt mer hur mycket jag faktiskt gillar att dricka vitt vin. För ju mer goda vita viner jag smakar, desto mer erkänner jag att jag föredrar vitt framför rött. Någonting som jag nog aldrig kunde se mig själv säga för något år sedan.

Problemet kan nog härledas till att jag nog aldrig druckit ett fint, gott glas vitt. Min första smak av det vita vinet gjordes troligen i högstadiet, och då var det endast det tyska Rebenstocken som var på tal. Det vill säga inget att hänga i granen direkt.

Därefter var det endast och uteslutet bara rött vin som var aktuellt. Jag kunde knappt se åt det vita vinet och fick nästan en känsla av avsmak. Tack  och lov är denna känsla som bortblåst idag och jag dricker mer än gärna ett torrt glas vitt vin.

En svettig barndom




Jag har alltid haft en tendens av att få svettningar i olika situationer. Detta fenomen har jag haft ända sedan jag var liten, och jag minns tydligt hur svettig jag brukade bli av att behöva läsa högt inför klassen eller hålla ett föredrag. Bara själva tanken av det kunde få mig att svettas floder, och tro mig, det är något vem som helst skulle vilja slippa ha som barn.

För med åren så blev det allt svårare för mig att dölja mina svettingar inför klasskamraterna och andra lekkamrater. I mellanstadiet kallade nästan alla barn mig för "Svettis" och fröknarna verkade inte bry sig nämnvärt om detta.

De låtsades mest som att det regnade och som att dom inte hörde dom. Men tro mig, det gjorde dom. För varje gång jag skulle ställa mig inför klassen så ropade alltid klassens värsting "Lärra" högt, "Svettis, Svettis, Svettis". En stund som jag aldrig kommer att glömma.